anabrd

I helgen var jag med om något magiskt. Jag och Maria möttes i Linköping för att tillsammans gå och se Winnerbäck. Men i Linköping säger man inte Winnerbäck, utan där är det Lasse som gäller. Framträdandet var helt magnifikt. Den kärlek som fanns mellan Lasse och sin trognaste käraste hemmapublik gick nästan att ta på. Vi stod där och avnjöt låt efter låt och såg alla glada stolta linköpingsbor. Det var nästan lite rörande. I söndermarken där lasse sjunger om att vinna brudarna från berga, om grävmaskiner och skolhuset och alla nyponbuskar, då var det stort. Då sjöng han om sånt som alla linköpingsbor vet. Även om jag inte är från linköping så tycker jag om lasse, han som står där med sin gitarr och sjunger melankoli. Han är stor, men störst i Linköping!